112, andnöd och allmänt kaos

Ja, nu var det några dagar sen jag uppdaterade här sist och mycket har hänt sen dess även om statusuppdateringen återigen lyder "hejhej från sjukstugan" haha. Ja nu är vi inne på tredje veckan som rejält förkylda. Billie har krupp, det har blivit mycket bättre men hon är fortfarande dålig och hon smittade mig så jag har sån där äcklig slemhosta som värker i hela bröstet. Men även jag är mycket bättre, det går åt rätt håll vilket ju alltid är trevligt.

Förra veckan vid den här tiden så ringde vi vår läkarmottagning angående att Billie blivit sämre och att hennes andning lät lite konstig och ansträngd. Då hade vi redan varit inne med henne på fredagen innan utan att de kund hitta något fel. Så de tycket inte det var något brådska men vi fick en läkartid den efter på tisdagen då. Men på kvällen på måndagen och hela natten så blir Billies andning bara sämre och hennes feber steg över 39 grader och hon var extremt hängning och bara grät. Vi ringde 1177 och de sa att så länge inte det blir som ett hål/grop under bröstkorgen när hon andas så är det lugnt. Hon sover nästan inget så Joseph och jag tar skift under natten och vid sex på morgonen skulle Joseph iväg mor flygplatsen för att åka till Paris för en inspelning. När han lämnar så sover hon äntligen. Men bara ca en timme senare så vaknar hon till i panik och jag hör att hon knappt får luft men jag försöker lugna ner henne, ger henne lite frusen mango att suga på för det har hjälp innan. Men hon vill inte ha något och hon får mer panik/får svårare att andas så jag tar av henne pyjamasen och ser att det blir sånt där insug under bröstkorgen så det blir som ett hål. Då tänker jag konstigt nog först ringa 1177 men så inser jag att jag inte kan vänta ca 25 minuter i telefonkö som det brukar vara. Så jag ringer 112. Jag har aldrig ringt dit innan och det var sjukt obehagligt.

Jag sa direkt när jag kom fram att jag inte vet om det är hit jag ska vända mig men så berättade jag om situationen. Han i telefonen var så lugn och professionell och frågade ganska direkt om det var Billies andning han hörde i bakgrunden, vilket det var. Då sa han att jag ringt helt rätt och att det där inte alls lät bra så att en ambulans var på väg medan vi pratade vidare. Här blev jag rädd på riktigt. Jag hade hållt mig hyfsat chill tills nu, här höll jag på att börja gråta men lyckades ändå hålla mig lugn utåt för Billies skull. Gråter nu när jag skriver detta istället haha. Men det tog totalt ca 15 minuter från att jag ringde till att ambulansen var hemma hos oss.

När de väl var här så hade Billie lugnat ner sig. Den störta skillnaden på Billie skedde när de två ambulans-kvinnorna klev innanför dörren...såklart. Billie vart helt tyst, från att ha andats väldigt tungt och väsande till att man knappt märkte andningen. Och från att ha gråtit till att bli sååååå intresserad av deras kläder som lyste i olika färger och deras väska i gulreflex etc. Så de tyckte ju såklart att Billies allmäntillstånd var jättebra och jag kände mig som den mest fåniga mamman som ringt 112. Men de tyckte ändå att Billie skulle undersökas av en läkare så vi åkte in till läkaren som vi hade tid hos kl 10 på morgonen. Och så fort vi kommer in hos läkaren så frågade han om det var Billie som har hostat i väntrummet, vilket det var, och då sa han att hon har krupp eller astma och efter att ha lyssnat på hennes lungor så konstaterade han att hon har krupp men att hon har svårigheter att få tillräckligt med luft så hon behövde få hjälp. Hon fick kortison och adrenalin.

Sen sov hon knappt någonting på hela dagen, två 30min naps, och från kl 15 på tisdagen till kl 07:30 på onsdagen var vi vakna. Billie bara grät och hosta. Det var hemskt att se henne så ledsen och dålig. Men det var också hemskt att inte få sova något. Jag blev under natten ordentligt sjuk jag med, 39 graders feber, halsont utan dess like och enrom huvudvärk... Så vi kämpade på vi båda två.

På onsdagen och på torsdagen kom som tur var min kära mormor och hjälpte mig att handla och laga mat och tog Billie på en liten promenad så jag kunde vila. Sån hjälte min mormor <3 Och sen på torsdagskvällen kom Joseph hem och fick ta över stafettpinnen av mormor. Så hela helgen har vi bara fortsatt sjukstugan. Men jag har fått tillbaka energin och även Billie så nu är vi ändå nära att bli helt friska tror jag.

Nu ser jag bara fram emot lite ledighet tillsammans med min lilla familj <3 Vi åker till Josephs föräldrar senare i veckan och sen nästa vecka åker vi till Mijas Pueblo för att tanka oss med sol och dagsljus. Längtar!

Xx

Ems



Gillar

Kommentarer

Kajsa
,
Har också småbarn och jag kände själv paniken och gråten när jag läste detta. Krya på er och hoppas att ni får en härlig semester.
moahakansdotter
moahakansdotter,
Usch, jag tyckte det kändes jobbigt att bara läsa! Fy så läskigt! Hoppas allt är bra med er nu ❤️
nouw.com/moahakansdotter